Vackert när Helsingborgs Dagblad skriver om del tre i Öresundstrilogin

Så vansinnigt fint i Helsingborgs dagblad om sista delen i trilogin:

“En handfull livsöden tecknar en sammansatt bild av Öresund 1945. Palmkvists karaktärer sticker ut och engagerar. Här får vi följa en polis som är gay under en tid då homosexuella handlingar nyss avkriminaliserats, men av Socialstyrelsen fortfarande klassas som sjukliga. När ett brott begås framträder dåtidens homofobi med skrämmande kraft.”

“Dramatiken är vässad, vill säga. Här ryms livslögner och förbjuden kärlek, och såväl hemska brott som heroiska hjältedåd utförs ofta i skymundan. Ljusskygga danskar hjälper tyska officerare flytta saker över sundet. Man vet aldrig vem man kan lita på. Säkerhetspolisen anar att tyska officerare försöker undkomma sina straff och gömmer sig bland de frigivna fångarna – kommer de att avslöjas?”

“Tidsandan fångas fint med specifika detaljer, som matens smaklöshet när kryddorna ransoneras, och biobiljetter som kostar femtio öre – eller fem kilo tidningspapper. Kaffe ökar i värde, eftersom alla är trötta på det blaskiga surrogatet av ekollon. Svartabörshandeln slår rekord. Och överallt röks det. En frigiven kvinnlig fånge förmanas enligt tidens logik: ”Ni ser ut att behöva röka mer, fröken. Ni är likblek”.

“Trots att krigsslutets kaos genomsyrar vardagen är humorn och värmen aldrig långt borta i ”Det kommer en vår”. Gång på gång ställs medmänsklighet och ihärdigt motstånd mot krigets fasor. Jag läser in ett budskap i denna värdiga avslutning av Öresundstrilogin: Ge inte efter för rädslan – bli heligt förbannad och slåss för din sak.”