utan dig, dina ord

by Conny Palmkvist

(inläst av Magnus Schmitz)

———————————

du skriver för att du lever;
för att du vet att du ska dö innan världen gått under
det kommer ju att finnas dagar när du inte finns;

utan dig
dina ord
det kommer att finnas en tid när andra skrattar,
och du är borta
det är hårt, men det är just därför du skriver,
för kärleken och sorgen,
för gatlyktor som blinkat mot snön när kyssen
gått om intet, gått förbi bak fullmånens trötta sken,
de tomma gatorna och marskatterna på glid genom två

gränder mitt i stan,
och du tror att du vet, men du har ingen aning,
och livets grymhet bär du ju ändå med dig
som en lykta genom natten,
du har sett vad du har sett
och aldrig mer
höll du dig lugn inför de där ögonen
blå, kanske gröna, bruna som en resa genom öknen,
men du hör en röst, och du tror att läppglans har en smak,
för du
minns att du frågade;
så du skriver för att minnas, du skriver för att gråta,
du skriver för att leva,
eller sörja

och varje morgon ligger du stilla i din säng,
du öppnar inte ögonen förrän du somnar

framåt natten

i en dröm, i ett andetag, i en tavla

du aldrig orkade måla

  • 1:47
    Conny Palmkvist