Ett arbete ur kaos, på ett skrivbord av ordning. 

Sedan jag började skriva helhjärtat har jag träffat minst hundra personer som påtalat att de har en bok i huvudet. Långt där inne finns en historia. Och det är ju spännande. Problemet är snarare att vägen från en bok i huvudet till en bok i handen är lite längre än vad de flesta inser. 

I september 2009 hade också jag en bok i huvudet, och nu, i augusti 2010, har jag något som kan kallas ett luggslitet utkast på plats i datorn. Det lämpar sig nog bäst att elda med, men det där lär man sig ju med tiden: det finns bra stoff under det som ska bort, guldkornen blir snart nog tydliga. Saken är att det tar tid: sex månader av förberedelser och en idé som började med Raoul Wallenberg och en man som hette Ladislao Singer är nu istället en berättelse om Ladislao Singers dotter och en pojke han träffade i Litauen 1941. De ursprungliga huvudpersonerna är förpassade till dekoren, statister som mest. 

Att vara förberedd ta tid: ibland mer kraft än man har. 

Femtio timmar film och sextio böcker senare puttrar efterforskningarna lagom obarmhärtigt i huvudet dygnet runt, och det är ju inte så att man ser en film en gång eller läser om Primo Levis svårmodiga tid i ett dödsläger och sedan lägger boken till handlingarna. Det ska spelas upp igen och igen. Där efter skriver man tills armarna värker. Eller tills de slutar göra ont. 

Sammanfattningsvis? Just nu värker mina armar, händerna också, för att inte tala om benen sedan jag började stå upp och arbeta. Intervjuer ska göras med överlevare. Resor till Polen ska göras. 

En bok i huvudet är femhundra timmar senare ett utkast som kan bli något. Om jag bara orkar dra mig fram ytterligare tvåhundra timmar av redaktionellt putsande och finslipande. Inte ens då är det säkert att det är bra nog, men den här gången är jag säker på att det finns en ovanligt stark röst i texten. Så att säga. 

Inte mycket solsken utanför fönstret, men ändock en ny månad med texten vid liv. Nu ska jag översätta Abraham Sutzkevers vittnesmål från 1946.  Han var en ovanligt fin poet. 

God eftermiddag, alla